Polarexpedition dag 6 del II


Det blev en hård hemresa men vi klarade oss utan problem trots två meter höga snövallar som ramade in den smala vägen.

Polarexpedition dag 6


Jag ser dem! Civilisation! Människor! För första gången på dagar.




Jag kom från bergen... Av snö...


En nöjd Sanna efter en lyckad expedition.

Polarexpedition dag 5











copyright
Lugnet efter stormen. My work here is done. Det är dags att pallra sig mot mötesplatsen där resten av teamet hämtar upp mig.

Polarexpedition dag 4


lugnet före stormen.


Här har jag spenderat natten  samt halva dagen. Blev inte mycket till expedition idag, snacka om snöstorm. Värre har jag nog aldrig varit med om. Men man tog sig levande ur det med så nu ska jag försöka ta mig en bit närmare mötesplatsen innan det blir mörkt igen.

Polarexpedition dag 3


Vart har sundet försvunnit åt? En oroväckande vändning på min hittils lugna resa. Är det en storm på gång?


De stora fartygen gick in mot land för att söka skydd mot den annalkande stormen, det verkar inte bli nådigt.


Elton blev oroad och ville gå hem så jag skickade iväg honom och min assistent. Själv måste jag stanna, annars vore allt hårt arbete förgäves.


Bäst att slå läger för kvällen, vi hörs imorgon.

Polarexpedition - bra början!

Min expedition har börjat bra. Jag har redan fått tag på en del av det jag söker samt lite extra.
Som när jag vid 16:45 upptäckte ett UFO (Unidentified flying object). Först trodde jag att det var solens sista strålar som lekte med mig men föremålets hastighet och sätt att förflytta sig gick inte ihop med solens. Funderade på flygplan men ännu en gång kändes det inte logiskt. Det döck nämligen upp ett likadant till strax efteråt. Tillräckligt långt ifrån för att inte tillhöra samma "flygplan" och oroväckande nära om det skulle ha varit två flygplan.






Ingen av bilderna ovan är redigerade mer än att de är beskurna.



Hjälp mig nu, någon annan som hört något om eller sett fenomenet på himlen?

Polarexpedition dag 2




Dag två, efter en skön natts sömn var vi redo att ge oss ut i kylan. Jag lovar att jag är glad att jag har Elton med, ifall vi skulle överraskas av en storm och jag inte skulle hitta vägen.
Undra om vi kommer träffa på några isbjörnar?

Polarexpedition dag 1


Så här såg nästan varenda korsväg ut när vi skulle bege oss söder ut.


Efter att ha flyttat oss i nordlig riktining hittade vi en väg som kunde leda oss till 136:an som skulle ta oss till vårat mål.


Visst ser min polarhund ut som någon man kan lita på? Ni ser ju hur han sover för att vila upp sig inför vår expedition.


Måste säga att det var helt awesome att ta sig ner, så sjukt häftiga vägar med meterhöga vallar på båda sidor samt snörök.


Elton och jag vid basen. Ser ut att bli en bra resa.

Shensi's black Sir Elton


Eltons mormor Johanna. Världens muppigaste, helskön alltså :)


Mormor


Mormor var duktig på att posa


Brorsan Elvis


Morsan Dior, motsatsen till sin mamma Johanna :) helskön hon med, hoppas Elton blir som henne!


Elton


Vår lille buse Elton på vägen hem


En trött, men nöjd liten korv.

Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig

Hade ni för ett år sedan sagt till mig att min familj den fjärde advent år 2010 hade jag skrattar år er.
För ett år sedan gick jag fortfarande långa omvägar för att slippa möta hundar.
Så länge jag kan minnas har jag varit rädd för hundar, ja för de flesta djur faktiskt.
Jag har aldrig intensivt behövt umgås med hundar så det gick ganska bra till en början. När vi sålde pepparkakor med scouterna skyllde vi alltid på att jag var allergisk, för vem har någonsin tagit min hundrädsla på allvar?

Nu var jag orättvis, kennelägarna jag täffat har gjort det.

När jag blev äldre blev min hundrädsla värre, den utvecklades till en fobi. När jag såg senaste Batman-filmen på bio fick min pojkvän hålla för ögonen på mig för att jag inte skulle få panik när Batman attackeras av ilskna hundar. Emma kan intyga hur jag omedvetet väjde för hundar när vi mötte dem när vi promenerade mellan skolorna på gymnasiet. Jag märkte det inte själv men jag gick i en halvcirkel för att komma så långt ifrån hundarna som möjligt.

Egentligen började min "rehabilitering" för ett och ett halvt år sedan. Jag och lillasyster var på cirkus och i pausen fick man klappa en av pudlarna. Efter mycket om och men, med hjälp av min lillasyster så klappade jag vovvsingen och föll pladask. En sån ville jag ha.

Det gick ett år, inte mycket hände. Jag fortsatte att vara hundrädd men ett längtan efter en pudel hade slagit rot i min hjärna. I sommras var vi på samma cirkus och klappade samma fantastiska pudel. Jag var bestämd att jag skulle inte vara rädd, jag skulle klappa den själv.
Den kvällen skuttade jag fram på små rosa moln av stolthet.

Förändringen kom över en natt. Jag var helt säker på att det var en pudel jag skulle ha.
Tack vare jobbet som mäklarassistent på Fastighetsbyrån fick jag träffa åtminstone några få hundar och hälsa på dem. Öva på dem och testa mina gränser.
Jag hittade en pudelkennel som ligger i Alstermo, inte extremt långt ifrån oss så jag bad pappa och pojkvän att följa med mig dit för att ännu en gång testa mina gränser.
Anki, som äger Bubbetorpets kennel var supertrevlig och förstående och hon hjälpte mig en bra bit på vägen genom att låter mig komma och hälsa på, trots att det inte fanns någon möjlighet för mig att skaffa någon hund då. Besök gärna hennes hemsida, det beräknas valpar vecka tre :)

Tiden gick och jag tjatade lite på mamma och nu står vi här. Efter noga övervägande med en liten mopsvalp på nästan fyra månader.

Att jag bara klev in i mopsägarnas hem idag var värt att fira. De hade sju hundar för närvarande, sex stycken var framme och hälsade på oss vid dörren. Fyra galna mopsar, en stor blandras och en STOR Chow Chow.
De var överlyckliga att vi kom och lät oss minsann få veta det. Turbulent och jag var stel och osäker men det släppte när jag och hundarna vant sig vi varandra. Ja, chow chowen vande jag mig inte vid, herregud! Mer björnlik blir inte en hund. Asball men superläskig... Väldigt social också vilket tydligen inte var så normalt...

Men när mopsarna hade lugnat ner sig och de andra hundarna inte var i rummet gick det riktigt bra!

-Jag har till och med burit Elton och han har fått slicka mig i ansiktet.
-No, realy Sanna. Du skrek och flydde för livet va?
-Nej, jag bar honom verkligen. Han slickade mig i ansiktet på riktigt. Fresh liksom, men han var ju så söt...

Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att vi någonsin skulle ha en hund för det har inte varit möjligt innan.
Men se vad man kan åstakomma med ren viljestyrka.


Edit: Jag är fortfarande inget fan av varg-scenen i The day after tomorrow.

Jag som trodde jag var duktig

Varför har jag elvahundra kopior av alla bilder utom av de jag verkligen behöver?


Edit:
Och varför når inte den externa hårddisken till sängen? :(

Edit 2:


Jag måste verkligen ta tag i mitt liv och rensa bland mina bilder. Alla 23 000 lär ju inte vara något att ha, eller?
En bra början är ju att uppdatera den externa hårddisken så jag vet att alla de bilder jag verkligen tycker är något att ha, blir säkerhetskopierade.
Stackars Felix som måste stå ut med 84 GB med bara bilder... Inte lustigt att han är sur på mig så ofta?

I-landsproblem?

Jag kan inte sova.
Eller ja, jag är dötrött men jag har ett problem.
Det är en nyckelpiga på mitt rum.
Nyss kröp den hos mig i sängen.
Ja vad är dilemmat då? Nyckelpigor är ju inte så farliga, det kunde ju ha varit en spindel eller en varul eller något?
I min värld är nyckelpigor bland det värsta.
De är onda små varelser, de har en förkärlek till att bita mig.
Dessutom kan de flyga.
Men det är ändå en nyckelpiga. Man kan inte avsiktligt skada en nyckelpiga, det är inte okej.

Så vad ska jag ta mig till?
Döda det lilla odjuret så jag vågar sova men får leva med skulden från att ha tagit dess liv i resten av mina dagar eller ligga under täcket (som jag hatar) och sova dåligt men låta den lilla krabaten leva?

Fan, varför kan man inte döda en nyckelpiga?

Wtf är jag så gammal?

"Harry Potter och Dödsrelikerna" släpps i bokform sommaren 2007.

Say what?

Är det så länge sedan?

Seriöst?

Vart har tiden tagit vägen...







Idag släpps premiärbiljetterna... Kusinen skulle fixa, hoppas hon kommer ihåg och lyckas! Inte för att hon lär glömma men jag är nojjig. Haha det är nästan att jag klickar hem dem på nätet nu genast...

The Sims 3 är grovt!

Ja, grövre och hemskare spel får man nog leta efter. Jag får en ny chock varje dag.
Men värst är helt klart "juicen" Kolla bara:


Sorger i en säck. Lite svårt att se men det står i alla fall "Det är mycker roligare att dränka sina bekymmer än att sopa dem under mattan"


På humör. "Det är romantik i luften. Vänta... Nej det är drinken! En rejäl portion flytande romantik gör alla simmar sugna på kärlek!"

Kan vara jag som har fel på min fantasi men jag finner dessa ytterst olämpliga och mycket underhållande!
Har de äntligen insett att TS inte är ett barnspel?

Happy Halloween


Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright
Olga och Irina

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Copyright

Nu: titta på South Park

Min syster måste verkligen älska mig. Jag gick in till henne och sa att jag hade ont i en tand och hon svarade att hon skulle anteckna det. Jag menar, visst lite överdrivet men det måste ju betyda att hon verkligen, verkligen älskar mig.

Time of my life

Tittar tillbaka på gymnasiet. Saknar trean framför allt. Inte för att det var himla kul att ha lektion utan tre av mina fyra brudar men hallå, trean var bässt.
Saknar till och med Erica from America (jag har en tendens att i efterhand glömma hur illa jag tycker om någon och se hur mycket jag lärt mig av personerna) och bildlektionerna. Sjukt eller vad?
Så jag tänkte slänga upp några skolbilder:


På den tiden var jag inte himla nöjd över att ha bild.


Rita lite på Emmas papper... Med hennes tillstånd så klart.


Jag ser väl inte ut att vantrivas så fruktansvärt va? Jag tycker det ser riktigt mysigt ut där uppe på bänken!


Graciös Sanna som gör "Svanen" i ishallen... Har även på mig mina snygga jeans som jag inte längre kommer i... Kärlek på dem (de hänger fortfarande i garderoben och snyggar sig)


Testa att peta köttbullar med näsan som Lady och Lufsen... Vi var så himla mogna!


Jag blev gravid... På cola dåva. Pojkvännen påstod att han skulle "älska allt som kom ut ur mig" när jag MMSade en bild och påstod att jag var gravid och att det säkert var en ailien.
Haha det är nog bland det mest romantiska någon någonsin sagt till mig ;)


Haha bild med min första mobil... Jag skulle bara bevisa att om jag låg på bordet så kunde jag nå taket med fötterna. Helt normalt. Så här tre år senare typ inser jag att jag påminner en hel del om älgarna i Björnbröder när de gör sin gymnastik.


Bilden är inte tagen i skolan visserligen men i vilket annat sällskap än "mina tjejer" skulle jag få för mig att gå ut in public i pyjamasbrallor med sidenkallingar utanpå?
Well, jag tyckte att jag var cool i alla fall.




Finns det något bättre än att ligga i gräset på skolgården på rasten och slöa/sola med vännerna?
Mina underbara flickor som förgyllde min gymnasietid och förhoppningsvis mer där efter!


Ps. Vad säger ni, borde jag klippa lugg igen?

Jag är så jävla bra!

Haha shit alltså. Vilken skitdag! Jag lyckades på något sätt döda min blogg.
Aja nu är jag tillbaka med en ny. Samma namn, samma författare.

Tyvärr, som jag försökte informera om förut i min blogg, så sker alltid sånt här när man ej har tid med det. Så det får helt enkelt vara såhär tills jag kommer hem från stan... Då blir det ny fräsch start!

RSS 2.0